Har som en del elitidrottskvinnor och män försökt hitta tillbaka till motivationen och inspirationen jag hade när det gick bra. Funderat på vad jag gjorde rätt, vad jag gjorde fel, vad som var oviktigt och vad som var avgörande.

Generellt kom jag fram till:

Det första är viljan, som alltid i allt. Jag måste själv vilja.

Viljan, den enskilt största utmaningen för Gud att skapa, den som gav oss människor möjligheten att faktiskt välja bort Gud.

En del filosofer brukar hävda att man kan bevisa att Gud absolut INTE kan vara allsmäktig genom att ställa frågan, om Gud nu är så mäktig, kan han då skapa en sten som är så stor att han själv inte kan lyfta den?

jag hävdar stenhårt att han kan det, han har t.o.m redan gjort det. han skapade den fria viljan och gav sitt ord på att han aldrig skulle röra den. Och det Gud lovar, det håller han.

Nåja.

För att vilja behöver jag, vet inte hur det är med er andra, motivation och inspiration.

För att kunna motivera mig själv och inspireras av andra behöver jag ett mål att kämpa för och mot. Något att uppnå, är det långt bort kanske man behöver delmål men i alla fall något att drömma om. Men för att ha ett mål måste jag har TRO att jag kan nå det målet, TRO att det finns en anledning att ta mig dit. En tro på mig själv.Tro är ett starkt ord, Gud säger i bibeln att tro kan försätta berg. Alla de som trakaserats, förföljts, jagats, fängslats, torterats, lemlästats, avrättats, mördats och slaktats inför publik för sin tro på Gud, de som inte gett upp sin tro, de har setts som starka, som förebilder. Det diktaturer hatar mest är folk som har en egen tro, som inte överensstämmer med den tillåtna tron i landet. Därför är det viktigt att aldrig göra avkall på sin tro. Det är också det enda som de inte kan ta ifrån en. man lever och dör med sin tro. Fattig eller rik, klädd eller naken, man, kvinna, klok eller dum. Tro, det kan alla göra!

Jag måste också ha diciplin och envishet, det första kämpar jag med, storligen, det andra har jag nog mycket av för att dela med mig till ett gäng extremalpinister med Mt Everest-ambitioner.

Men precis som med trohet och ärlighet (svåra ämnen för mig, jobbigt, framför allt att erkänna här, men det måste ju göras, det är ju faktiskt en del av att vara ärlig) så är det lättare att vara det i det "stora" om man först är det i det "lilla". Det sägs att den som inte är ärlig i det lilla är heller inte ärlig i det stora.

Ja, lite djupare tankar som kom här på kvällen.

God natt. //Lajje